För miljön

Att välja en växtbaserad kost och att bli vegan har en stor positiv påverkan på miljön, på grund av de otroligt stora effekterna som djurindustrin har på planeten.

Klimatavtryck

Djurfabriker och produktionen av animaliska livsmedel leder till en enorm mängd utsläpp som förvärrar klimatförändringen, kollapsar ekosystem samt hotar både människors och djurs existens som arter på denna planet. Animalieproduktionen står för 18 procent av världens växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportindustrin kombinerat (Steinfeld m.fl. 2006). Kött- och mejeriindustrin står för upp till 50 % av GHG utsläpp som är kopplade till livsmedelsproduktionen (Holdier 2016). Globalt är boskapsindustrin en av de största källorna till GHG utsläpp och dessa står för 18-20 % av utsläppen i såväl Europa som USA (Holdier 2016). Exempelvis producerar en kossa mer utsläpp av metan och ammoniak än vad vissa små bilar gör (Holdier 2016). Växtbaserade kosthållningar som veganism kan resultera i en 75 % reducering av klimatfotavtrycket i jämförelse med en kosthållning som innehåller kött (Scarborough m.fl. 2023). Dessutom minskar en växtbaserad kost markanvändningen med upp till 75 % och vattenförbrukningen med 54 % vid produktionen av livsmedel.  

Resursanvändning

Olika typer av animaliska livsmedel som kött, ägg och mejeriprodukter kräver en enorm mängd resurser och innebär en mycket olönsam användning av markyta, grödor samt vatten. Den beräkningen är fullt logisk, eftersom en köttbit från en ko förutsätter att djuret först föds upp och därefter matas i omkring 18 månader innan kon slaktas. Först efter slakten kan man erhålla alla resurser som investeras under djurets uppfödning. Detta kan beräknas genom vad som kallas foderomvandlingsförmåga (feed conversion efficiency). Denna formel uppskattar hur stor andel av kalorierna som tillförts ett djur som sedan återfås i den slutgiltiga slaktprodukten. För att producera nötkött krävs det 10 gånger mer kalorier i foder som man får ut vid slakt, för fläsk är det 5 gånger och för kyckling 2.5 gånger så mycket (Smil 2002). Detta foder är vanligtvis soja som istället hade kunnat användas på ett mycket effektivare sätt, närmare bestämt 1:1 om man äter produkten som den är. Men idag används upp till 80 % av världens producerade soja till att mata djur (WWF 2020). 

Endast 48 % av världens grödor som produceras idag konsumeras av människor, medan 41 % går till djurfoder och 11 % används för biobränslen (Ritchie 2021). Enligt WHO drabbades 733 miljoner människor eller 1 av 11 människor på jorden för svält år 2023 (WHO 2024). Detta innebär att om alla kalorier som vi idag ger till djuren istället användes för att försörja människor, skulle världshungern kunna utrotas och mer därtill. Djuruppfödning för produktionen av animaliska livsmedel är därför en extremt ineffektiv metod av resursanvändning i jämförelse med produktionen av växtbaserade produkter.

Vatten

Upp till 92 % av jordens färskvatten utnyttjas idag inom jordbruket, varav en tredjedel används särskilt för djuruppfödningen (Mekonnen & Hoekstra 2011). För att framställa fläskkött krävs totalt dubbelt så mycket vatten som för samma kalorimängd baljväxter och fyra gånger så mycket som för spannmål (Mekonnen & Hoekstra 2011). 
Här är några exempel på hur mycket vatten som krävs för att i genomsnitt producera 100g av följande livsmedel: (Mekonnen & Hoekstra 2011)

  • Nötkött - 1540 liter
  • Fläskkött - 480 liter
  • Fisk (odlad) - 550 liter
  • Kyckling - 390 liter
  • Jordnötter - 287 liter
  • Kikärtor - 276 liter
  • Sojabönor - 244 liter
  • Tofu - 214 liter
  • Linser - 50 liter

Däremot finns det olika typer av vatten. I studier brukar dessa fördelas mellan grönt, blått samt grått vatten. Grönt vatten är regnvatten som lagras i marken och absorberas av växter, eftersom det kommer direkt från nederbörd är det en betydligt mer effektiv vattenkälla. I graferna och siffrorna nedanför inkluderas även det gröna vattnet till grödorna som senare blir djurfoder inom köttindustrin. Blått vatten tas från olika vattenkällor (som sjöar och vattendrag) eller är grundvatten som sedan används i jordbruk. Grått vatten är det vatten som krävs för att späda ut föroreningar till nivåer som är acceptabla enligt miljöstandarder, och används i processer där vatten förorenas. Detta vatten används också för att späda ut föroreningar från kvävegödsel i spannmålsodlingar samt för att späda ut gödsel och urin från djurhållning. Om vi utgår från ovanstående siffror och fördelar det baserat på grönt, blått samt grått vatten får vi följande resultat:

Alla industrier förbrukar en relativt stor mängd grönt vatten, men den särskilt höga nivån inom animalieproduktionen beror på att vattenåtgången för djurfoder också räknas in. Detta visar på en ineffektiv resursfördelning och livsmedelsproduktion för människor. En hög vattenförbrukning innebär en stor miljöpåverkan, oavsett om det rör sig om grönt, blått eller grått vatten, och det är avgörande att bedöma det totala fotavtrycket. Animaliska livsmedel kräver i många fall flera gånger mer vatten än växtbaserade alternativ. Exempelvis kräver nötkött tre gånger mer vatten än linser för att producera samma mängd mat, medan kyckling och fläsk använder flera hundra gånger mer vatten än tofu och kikärtor.

Naturföroreningar

I allmänhet leder djurhållning till många olika typer av naturföroreningar, inklusive förorening av vattendrag, eutrofiering (övergödning av vattenmiljöer), luftföroreningar (ammoniak, partiklar), växthusgasutsläpp (främst metan och lustgas), förlust av biologisk mångfald genom ineffektiv landanvändning, ökad risk för zoonoser (sjukdomar som överförs mellan djur och människor), spridning av antibiotikaresistens och kemisk förgiftning av jorden genom användningen av pesticider samt ackumulering av tungmetaller.

Vattendrag och sjukdomar

Inom EU är 38 % av vattendragen påverkade av utsläpp från jordbruket, medan jordbruket i USA är den största anledningen till föroreningar i såväl floder som bäckar (FAO). Koncentrerade djurutfordringsoperationer (CAFOs), även kallade djurfabriker, behöver hantera i genomsnitt omkring 22 kg djuravföring dagligen per fabrik (Schlosser 2001). I USA existerar det ungefär 21 000 CAFOs, vilket betyder att de tillsammans producerar 462 000 kg avföring varje dag. Industristandarden i USA är att samla all avföring i stora “laguner”, där avföringen förvaras tills den kan återvinnas som gödsel. Medan avföringen ligger i dessa laguner skapar det en enorm belastning på miljön runtomkring, eftersom detta skapar gynnsamma förhållanden för diverse skadliga bakterier och sjukdomsbärande mikrober att frodas i (Schlosser 2001). Patogener som salmonella och E. coli sprids därefter via luften, vattnet eller vid direktkontakt (Zamir m.fl. 2022).

Eutrofiering och algblomning

På grund av kväve- och fosforutsläpp från gödsel, som leder till övergödning i sjöar samt kustområden, är Östersjön ett av världens mest eutrofierade havsområden (HELCOM 2023). Under sommaren blommar blågröna cyanobakterier (alger) som frigör toxiner, vilket resulterar i att solljuset inte når ner till vegetationen på havsbottnet (HELCOM 2024). När algblomningarna sjunker till bottnet förstärker detta syrebristen i havet. Detta leder till så kallade “döda zoner”, där varken fiskar eller andra bottenlevande djur kan överleva (Giagini & Lazzaroni 2018).

Fiskodlingar i Östersjön släpper ut kväve och fosfor genom såväl fiskspillning som övergödning. Utsläppen från en medelstor fiskanläggning motsvarar flera tusen hektar jordbruksmark (Murray m.fl. 2019). Trålning och överfiske i havet resulterar också i att näringsämnen frigörs som ökar fosfornivån i vattnet. Detta dödar djuren som bryter ner organiskt material och tillsammans förvärrar detta syrebristen (Bradshaw m.fl. 2021). Ett annat resultat av fiskeindustrin är massiva föroreningar i form av mikroplaster och gamla fiskenät. Enligt WWF kan det finnas närmare 800 ton övergivna fisknät samt övriga redskap nere på Östersjöns botten (WWF 2015). När dessa redskap slits sönder bildas mikroplaster som sedan ackumuleras längre upp i näringskedjan, till exempel i fisk som konsumeras av människor (Alberghini m.fl. 2022). Dessa mikroplaster har en betydande effekt på människors hälsa (Livsmedelsverket 2024).

Jordbruk

Jordbruket i sig är en stor klimatbov, men det verkliga problemet är den stora mängd resurser som läggs på animalieproduktionen och dess olönsamma utnyttjande av resurs­er. Självfallet behöver jordbrukets metoder förbättras, men den verkliga början till en förändring är övergången till en växtbaserad kost. Produktionen av animalier frisätter enorma mängder ammoniak som bidrar till försurning och övergödning av känsliga ekosystem. Närmare 81% av den totala globala ammoniaken som släpps ut härrör från jordbruk, främst gödselhantering samt betesmarker (Wyer m.fl. 2022). Ammoniak omvandlas till små partiklar (PM₂.₅) som bland annat ökar risken för hjärt- och lungsjukdomar hos människor. Inom EU står jordbruk för cirka 50% av dessa partikelföroreningar (Wyer m.fl. 2022). Utöver ammoniak är metanutsläpp från djurhållningen en stor klimat- och luftföroreningskälla, som står för hela 32% av världens globala metanutsläpp (FAO 2022).

Användningen av pesticider inom jordbrukssektorn medför att rester av bekämpningsmedel ansamlas i jorden. I EU har spår av pesticider påträffats på upp till 74,5 % av jordbruksmarken (ESDAC 2024). Överskott av tungmetaller som kadmium och fosfor ackumuleras i jorden. Detta försämrar jordens bördighet och ökar risken för att dessa tungmetaller transporteras vidare till grundvattnet, och i förlängningen till vårt dricksvatten (Vieira m.fl 2024). Ett resurseffektivt jordbruk, med minskat fokus på djurhållningen, hade alltså minskat dessa problem.

Landanvändning

Många påstår att djurhållning leder till bättre biologisk mångfald, men faktumet är det 
motsatta. Nuförtiden är jordbrukets enorma expansion och ohållbara landanvändning den största orsaken till förlust av biologisk mångfald globalt (FN 2021). Hälften av världens is-och ökenfria landytor används för jordbruk, och merparten av denna yta består av betesmarker eller odling av djurfoder (Ritchie 2021).

Nötkreatur ligger bakom 80 % av den globala avskogningen (Nepstad m.fl 2009). Denna process orsakar årligen 340 miljoner ton koldioxidutsläpp, vilket motsvarar ungefär 3,4 % av världens globala utsläpp (WWF 2008). En stor mängd av skogsskövlingen sker i Amazonas regnskog, vilket är planetens största regnskog och livsmiljö för tiotusentals arter (Lewinsohn & Prado 2005). Problemet grundar sig inte i sojan som konsumeras av veganer, utan i den soja som används till djurfoder – vilket utgör 77 % av den globala sojaproduktionen (Ritchie 2024). I Brasilien har utvidgningen av sojaplantager kraftigt bidragit till den ödeläggande avskogningen. När detta kombineras med den skogsskövling som sker för att skapa utrymme för djurfabriker och betesmarker blir djurhållningens sammansatta påverkan på Amazonas fullständigt kolossal. I dagsläget riskerar upp till 10 000 arter i Amazonas att utrotas (Nobre m.fl. 2021).

FN menar att en förändring av våra kostvanor är nödvändig för att återställa naturens marker och minska belastningen på jordens ekosystem. Den ökade konsumtionen av animalier är direkt kopplad till utbredd markanvändning för djurhållning. Denna process måste upphöra för att situationen inte ska förvärras ytterligare. Genom att utesluta konsumtionen av animaliska produkter till förmån för växtbaserade alternativ bidrar du till att bevara den biologiska mångfalden, skydda regnskogarna, minska utsläppen i världen samt värna om djur, natur och hav.

Källor:

Alberghini, L., Truant, A., Santonicola, S., Colavita, G., & Giaccone, V. (2022). Microplastics in Fish and Fishery Products and Risks for Human Health: A Review. International journal of environmental research and public health, 20(1), 789. https://doi.org/10.3390/ijerph20010789

Bradshaw C, Jakobsson M, Brüchert V, Bonaglia S, Mörth C-M, Muchowski J, Stranne C and Sköld M (2021) Physical Disturbance by Bottom Trawling Suspends Particulate Matter and Alters Biogeochemical Processes on and Near the Seafloor. Front. Mar. Sci. 8:683331. doi: https://doi.org/10.3389/fmars.2021.683331

ESDAC (2024). Pesticides residues in EU agricultural soils based on LUCAS.
https://esdac.jrc.ec.europa.eu/themes/pesticides-residues-eu-agricultural-soils-based-lucas

FAO (2022). Livestock and enteric methane.
https://www.fao.org/in-action/enteric-methane/news-and-events/news-detail/cutting-livestock-methane-emissions-for-stronger-climate-action/en

FN (2021). Our global food system is the primary driver of biodiversity loss.
https://www.unep.org/news-and-stories/press-release/our-global-food-system-primary-driver-biodiversity-loss

HELCOM (2023). Eutrophication.
https://stateofthebalticsea.helcom.fi/findings/pressures/pollution/eutrophication/

HELCOM (2024). Baltic Sea Environment Fact Sheets (BSEFS) on eutrophication.
https://helcom.fi/baltic-sea-trends/environment-fact-sheets/eutrophication/

Lewinsohn, Thomas & Prado, Paulo. (2005). How Many Species Are There in Brazil?. Conservation Biology. 19. 619 - 624. 10.1111/j.1523-1739.2005.00680.x. http://dx.doi.org/10.1111/j.1523-1739.2005.00680.x

Livsmedelsverket (2024). Dioxiner och PCB.
https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/miljogifter/dioxiner-och-pcb

Mekonnen, Mesfin & Hoekstra, Arjen. (2011). The green, blue and grey water footprint of crops and derived crop products. Hydrology and Earth System Sciences Discussions. 8. 10.5194/hessd-8-763-2011. https://www.waterfootprint.org/resources/Mekonnen-Hoekstra-2011-WaterFootprintCrops.pd

Murray, J., Müller-Karulis, B., Carstensen, J., Conley, D., Gustafsson, B. & Andersen J. (2019). Past, Present and Future Eutrophication Status of the Baltic Sea. Front. Mar. Sci. 6:2. https://doi.org/10.3389/fmars.2019.00002

Nepstad, Daniel & Filho, Britaldo & Merry, Frank & Lima, André & Moutinho, Paulo & Carter, John & Bowman, Maria & Cattaneo, Andrea & Rodrigues, Hermann & Schwartzman, Stephan & McGrath, David & Stickler, Claudia & Lubowski, Ruben & Piris-Cabezas, Pedro & Rivero, Sergio & Alencar, Ane & Almeida, Oriana. (2009). The End of Deforestation in the Brazilian Amazon. Science (New York, N.Y.). 326. 1350-1. 10.1126/science.1182108. http://dx.doi.org/10.1126/science.1182108


Nobre, Carlos & Encalada, Andrea & Anderson, E. & Alcazar, Fernando & Bustamante, Mercedes & Mena, Carlos & Peña-Claros, M. & Poveda, Germán & Rodriguez, J. & Saleska, Scott & Trumbore, Susan & Val, Adalberto & Villa Nova, Luciana & Abramovay, Ricardo & Alencar, A. & Rodríguez Alzza, Carolina & Armenteras, Dolors & Artaxo, Paulo & Athayde, Simone & Espinoza, Jhan. (2021). Amazon Assessment Report 2021.

Ritchie, H. (2021) If the world adopted a plant-based diet, we would reduce global agricultural land use from 4 to 1 billion hectares. https://ourworldindata.org/land-use-diets

Richie, H. (2024) Drivers of Deforestation.
https://ourworldindata.org/drivers-of-deforestation#more-than-three-quarters-of-global-soy-is-fed-to-animals

Scarborough, P., Clark, M., Cobiac, L. et al. (2023). Vegans, vegetarians, fish-eaters and meat-eaters in the UK show discrepant environmental impacts. Nat Food 4, 565–574 (2023). https://doi.org/10.1038/s43016-023-00795-w

Schlosser, E. (2001). Fast food nation. HarperCollins.

Smil, V. (2002). Eating Meat: Evolution, Patterns and Consequences.

Vieira, Diana & Yunta, F & Baragaño, Diego & Evrard, Olivier & Reiff, Tanja & Silva, V & Torre, A & Zhang, C & Panagos, Panos & Jones, A & Wojda, P. (2024). Soil pollution in the European Union - An outlook. Environmental Science & Policy. 161. 10.1016/j.envsci.2024.103876. https://doi.org/10.1016/j.envsci.2024.103876

World Health Organization (2024). The state of food security and nutrition in the world 2024. 
https://www.who.int/publications/m/item/the-state-of-food-security-and-nutrition-in-the-world-2024

WWF (2015). Removal of ghost nets.
https://wwf.panda.org/discover/knowledge_hub/where_we_work/baltic/solution/fisheries_reform/ghost_nets/

WWF (2020). Soy.
https://wwf.panda.org/discover/our_focus/food_practice/sustainable_production/soy/

Wyer, K., Kelleghan, D., Blanes-Vidal, V., Günther, S., Curran, T. (2022). Ammonia emissions from agriculture and their contribution to fine particulate matter: A review of implications for human health. Journal of Environmental Management, Volume 323, 2022, 116285, ISSN 0301-4797, https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2022.116285

Zamir, L., Baum, M., Bardenstein, S., Blum, S. E., Moran-Gilad, J., Perry Markovich, M., King, R., Lapid, R., Hamad, F., Even-Tov, B., & Elnekave, E. (2022). The association between natural drinking water sources and the emergence of zoonotic leptospirosis among grazing beef cattle herds during a human outbreak. One health (Amsterdam, Netherlands), 14, 100372. https://doi.org/10.1016/j.onehlt.2022.100372