Etik

Konsumtionen av djur är problematiskt eftersom det bygger på att vi utnyttjar kännande varelser för vår egen vinning, speciellt då djuren saknar inflytande över sin livssituation. Idag finns det, till skillnad från förr, gott om växtbaserade alternativ som täcker våra näringsbehov – så varför fortsätter vi att äta kött? Vanligtvis handlar det om djupt rotade traditioner som är kopplade till kultur, smak samt vanor. Många ser köttkonsumtionen som en normal och nödvändig livsföring, vilket förstärks av att köttindustrin möter efterfrågan med billigt och lättillgängligt kött. Men att ta ett liv enbart för vår egen njutnings skull är ett moraliskt dilemma. Dessutom är köttindustrin en ledande klimatbov, vilket gör våra matval till en fråga om både ansvar och moral. Genom att ifrågasätta invanda vanor kan vi bana väg för en mer hållbar samt medkännande livsstil.

Skulle du kunna äta en hund, eller varför inte en katt? För många väcker den tanken ett starkt obehag och majoriteten skulle nog svara nej, eftersom hundar och katter är väl ”människans bästa vän”? ”Speciesism” eller artism är ett begrepp med många definitioner, vissa mer omfattande än andra, men det syftar vanligtvis på den diskriminering människor utövar mot andra arter (Ryder 2012). Att äta grisar, kor eller höns men avstå från katter, hundar och andra sällskapsdjur är ett påfallande exempel på speciesism. Termen myntades 1971 av psykologen Richard Ryder, som menade att det borde råda ”jämlikhet över artgränserna”. Samtidigt jämförde han begreppet med rasism och sexism, alltså diskriminering av en människas hudfärg respektive kön (Ryder 2012). 

Det växte fram tre etiska idéer som motsatte sig speciesism: utilitarism, rättighetsteori och painism. Den utilitaristiska oppositionen mot artism har letts av Peter Singer, som populariserade termen speciesism i sin bok Animal Liberation från 1975. Utilitarism är en moralteori som hävdar att en handling är rättfärdig om den maximerar den sammanlagda lyckan för alla som berörs. Singer pekade på att exempelvis höns har preferenser för vissa livsmiljöer, vilket går att mäta. Redan 1789 skrev Jeremy Bentham att frågan inte är ”kan de tänka?” utan ”kan de lida?”. Rättighetsteorin förknippas med den moderna filosofen Tom Regan, som hävdade att djur har grundläggande rättigheter som måste respekteras oavsett konsekvenser för andra. Den sista idén om painism etablerades av Richard Ryder själv. Painism bygger på att den enda moraliskt viktiga egenskapen är förmågan att känna smärta, oavsett om den är fysisk, känslomässig eller kognitiv: ”all beings who feel pain deserve rights”. Painism förenar utilitarismens fokus på smärta med rättighetsteorins respekt för individen, men tillåter inte att man kombinerar flera personers glädje för att rättfärdiga en annans lidande. Painism säger att rätt beslut alltid är det som minskar lidandet mest – inte det som gynnar flest (Ryder 2012).

Exempel på speciesism innefattar bland annat slakt, fiske, ägg- och mjölkproduktion, pälsproduktion, djurtransporter, smärtsamma djurförsök, avel av genetiska defekter, kirurgiska stympningar, användning av djurorgan vid transplantationer, djur i utbildningssyfte, beteendeexperiment, djurparker, djur i fångenskap, alla former av djurbaserad underhållning (som rodeo eller hästkapplöpning), användning av snaror eller fällor samt handel med vilda djur – och mycket mer. Ingen av dessa former av exploatering skulle accepteras om de riktades mot människor i dagens samhälle. Faktumet att dessa praktiker ändå tolereras tyder på en utbredd och institutionaliserad artism.

Zoocentriska, biocentriska och antropocentriska argumentationen

Anledningen till att människor väljer att avstå från att konsumera djur eller djurbaserade produkter kan delas in i tre argumentationskategorier: den biocentriska, den zoocentriska samt den antropocentriska (Vinnari, 2010). Det biocentriska perspektivet beaktar att varje levande organism – allt från mikroorganismer till växter och djur – besitter ett egenvärde enbart genom sin livskraft. Målet är att minimera den totala skadan på allt liv, även om organismer som växter eller mikrober inte upplever en medveten smärta på samma sätt som djur och människor. I dagens miljödebatt kopplas veganism ofta samman med djurrätt, främst eftersom produktionen av animaliska livsmedel fodrar avsevärt större resurser än växtbaserade alternativ. Därför väljer många veganism utifrån ett biocentriskt perspektiv, med fokus på att minska den miljöpåverkan som storskalig djurhållning orsakar (Högback 2024: 81).

Det finns också en fjärde mer övergripande kategori än biocentrism, nämligen ekocentrism. Ekocentrism betonar helheten i naturen – djur, växter, miljö samt ekosystemens funktion – och vikten av att upprätthålla balansen mellan dessa delar. En ekocentrisk syn inom veganism kan innebära att man avstår från animaliska produkter för att värna om miljön, bevara den biologiska mångfalden samt motverka klimatförändringar. Den zoocentriska uppfattningen placerar djuren i centrum och uppmärksammar att djur besitter ett moraliskt egenvärde som väger lika tungt som människans. Eftersom djuren känner smärta bör vi avstå från handlingar, närmare bestämt konsumtionen av kött och andra animalier, som vållar djuren onödigt lidande. Peter Singer som är en tidig förespråkare inom djurrättsrörelsen betonar exempelvis utilitarism som ett argument inom djuretiken (Högback 2024: 80-81).

Det antropocentriska synsättet placerar människans intressen och välbefinnande som det huvudsakliga moraliska målet. Exempel på detta är när veganism uppmuntras eftersom det resulterar i förbättrad hälsa, minskad miljöpåverkan och ökad hållbarhet. Även om dessa effekter självfallet är positiva, handlar detta tankesätt främst om vad som gynnar människan, medan djurens rättigheter hamnar i skymundan som sekundära argument. Övergången till en vegansk kost kan till exempel grunda sig i att djurindustrin förvärrar klimatförändringen, vilket i förlängningen hotar människans framtid (Högback 2024: 81-82).

 

Intersektionalitet

A. Breeze Harper är en framstående forskare som har visat att ett avståndstagande från djurprodukter inte automatiskt innebär att man är fri från andra former av förtryck. Den form av veganism som uppmärksammar frågor om rasism och sociala orättvisor kallas för intersektionell veganism. Det betyder att olika former av förtryck bör ses som sammanflätade, inte som individuella enheter. Harper menar att djurrättsaktivism måste sträcka sig bortom enbart djurens rättigheter, därför måste veganism anknytas till ett bredare socialt engagemang för rättvisa (Harper, 2013).

Dock varnar Harper för föreställningen om att veganism i sig löser sociala orättvisor. Tvärtom kan veganism ibland bidra till att osynliggöra eller till och med förstärka andra former av förtryck. Ett exempel är när veganism framställs som en livsstil för vita, välbärgade personer, vilket kan resultera i kulturell appropriering eller kritik mot ursprungsfolkens och alla olika kulturers mattraditioner. Växtbaserad kost har länge varit en del av kulturer i bland annat Mellanöstern samt Asien, och att beskriva veganism som ”vit” riskerar att sudda ut dessa erfarenheter (Giraud 2021: 113-114). Djurrättsarbete bör på ett respektfullt sätt förenas med kampen mot andra förtryck. Förtryck ses som samverkande snarare än jämförbara, vilket kräver en solidaritet som är lyhörd för historiska sammanhang och maktrelationer (Giraud 2021: 106). Avsikten är inte att förminska andras lidande, även om jämförelserna riskerar att uppfattas så.

Forskaren Aph Ko använder begreppet flerdimensionella förtryck och betonar att problemstrukturer som rasism, sexism, klasskillnader samt speciesism inte bara hänger ihop, utan skapar varandra (Ko, 2021). Ko utvecklar dessutom tanken från intersektionalitet till vad hon kallar multidimensional liberation theory (multidimensionell frigörelseteori). Hon menar att ens förståelse av ett problem styr vilka lösningar man ser som möjliga. Om man betraktar förtryck som fristående och tvådimensionella, även inom intersektionella sammanhang, kommer man också att se tvådimensionella lösningar som inte tangerar problemets kärna (Ko 2021: 89-91). Om man däremot förstår förtrycket som en komplex flerdimensionell struktur, blir också lösningarna mer heltäckande och effektiva.

Aktivister som har en tvådimensionell förståelse av systemet ser ett tvådimensionellt hus med bara en ytterdörr – deras enda ingång. Aktivisterna uppfattar flera individuella hus, där varje hus representerar ett förtryck som måste rivas, vilket innebär att de måste mångdubbla sin energi för att kunna bekämpa dem alla. Detta resulterar vanligtvis i utmattning och många väljer slutligen att fokusera på en grupp för att bevara sin energi (Ko 2021: 91). Aktivister med en flerdimensionell förståelse ser ett hus med flera ingångar – en sidodörr, en bakdörr, kanske ett takfönster. Dessa personer ser inte bara den uppenbara ytterdörren, utan inser att förtryck upprätthålls av flera sociala faktorer och aktörer. Dessa kan angripas från olika vinklar eller ingångar, eftersom alla former av förtryck är sammanlänkade och kräver mångfacetterade angreppssätt (Ko 2021: 92).

Källor: 

Giraud, Eva (2021) Veganism: politics, practice and theory. London [England]: Bloomsbury.

Harper, Armie Louise (2013) Vegan Consciousness and the Commodity Chain: On the Neoliberal, Afrocentric, and Decolonial Politics of “Cruelty-Free”. ProQuest LLC. Ann Arbor.

Högback, Freja (2024) Veganism - ensakspolitik eller komplex vardagspolitik. Finsk tidskrift, s. 79-93.

Ko, Aph (2021) Racism as zoological witchcraft: A guide to getting out. Brooklyn, NY: Lantern Books.

Ryder, Richard (2012) Speciesism. Encyclopedia of Applied Ethics (second edition). s. 213-219.

Vinnari, Markus (2010) Past, Present and Future of Eating Meat in Finland. Turku: Uniprint